torsdag 30 april 2009

Två konferenser senare

De senaste veckorna i mitt liv har gått i ett huj, därav min frånvaro på bloggen. Och för att jag har tröttnat lite igen kanske, mitt bloggande verkar vara på upphällningen - hur ska man ha tiden att blogga duktigt samtidigt som man jobbar heltid och försöker ha ett socialt liv? Tell me.

Idag är det valborg och då blir det middag och vin med en kompis och vet ni, jag är så jäkla hångelsugen! DET var längesedan.

Min kollega ang det faktumet att jag inte har någon jag vill hångla med; "Nä men ta ngn bra. Du är ju smart och snygg så du kan nog t.o.m få välja".

Nog. T.o.m.

Herregud!

måndag 13 april 2009

I feel fat today

Undrar vad det egentligen är jag känner... Jag känner mig trött, lat och hopplös. Fet. Slapp och patetisk. Som någon som inte tar tag i sitt liv, kastar ut det gamla och bjuder in det nya. Jag orkar inte, jag vill inte, det är hopplöst och tjänar ingenting till. På något sätt har jag bestämt mig att lycka inte kommer att gälla mig. För alla andra lär det ordna sig på något sätt, men för mig icke- jag ser helt enkelt inte hur.

Dåligt samvete

Lägg ned. Det är inte din sak att se till att människorna i din närhet och din perferi inte blir sårade av något du gör, säger eller inte gör/säger. Alla har ansvar för sitt eget liv, kom ihåg det när det dåliga samvetet gör sig påminnt.

fredag 10 april 2009

birthday.se is the shit!

Nu vet jag hur gammal gubben i mitt senaste inlägg är, tack vare ett tips jag fick inne på Mathildas sida ang http://www.birthday.se/ - jag hade totalt missat denna -tack för det. Han är född -66, fyller alltså 43 år i slutet av detta år. Är det pappavarning på en kille som är 13 år äldre än en själv? Det borde ju inte vara det rent logiskt eller jo visst fan 13åringar kan juh få barn...

Hur gammal är för gammalt?

Jag har en heting på mitt våningsplan på jobbet. En heting som jag var säker på kanske var homosexuell i början, han är fit och har nicea kläder och är väldigt uttrycksfull - han hörs kan man säga och han är sjukt rolig. Han har också den där blicken som får det att suga till i magen och som får mig ur balans.

Nu har jag lyckats snappa upp att han har två kids och är skild. Om han har en ny donna förtäljer dock inte storyn. Hans ålder har gäckat mig, han har vältränad kropp men gråaktigt hår, en av sönerna är födda -98 (dont ask me how I know!). Jag har gissat att han är mellan 35 och 45, med lutning åt 40+ hållet.

Män med barn har aldrig varit aktuellt för mig, varför känns det inte längre som ett självklart hinder? Och hur gammalt är för gammalt, för gammalt för er?

torsdag 9 april 2009

Stå på mig!

Jag vill alltså inte att ni ska stå på mig - sådana böjelser har jag inte (ännu.. hehe). Jag var hos min terapeut igår och det jag främst skulle ta med mig därifrån är att lita på mina egna känslor, att inte suga åt mig all feedback/kritik och ta det som sanningsenligt, att sålla i allt som händer runt omkring mig.

Skitlarvigt exempel men ändå; en kollega till mig kunde knappt prata för att han hade så torra läppar. Han hade varit i fjällen med sin fru och sina barn. Men att använda lypsyl var han för macho för... På lunchen är jag på apoteket och ser då en försvarets hudsalva tub för 17 kronor, så macho ett lypsyl kan bli tänker jag och köper detta och ger till min kollega.

När mitt ex för höra det här så blir det en stor grej men gud du är så naiv, nu kommer han tro att du är kär i honom osv. -Men herregud han är gift och har barn! -Det spelar ingen roll. -Jo för mig gör det det. Och dessutom är jag inte intresserad, jag ville bara vara snäll. Men hans ord sätter sig iallafall och gör börjar tvivla på mitt beteende. Jag kanske inte har koll på de sociala reglerna, jag vill inte att alla ska tro att jag går omkring och flörtar med allt och alla.

Att jag köpte blommor till en kvinnlig kollega dagarna efter har mitt ex däremot inte så mycket att säga om. Ska det vara så här? Jag vill kunna följa mina impulser utan att behöva tänka på hur folk kan uppfatta mitt beteende, det är ju det som gör mig till den jag är.

onsdag 8 april 2009

Jag tror att din hund gillar mig, undrar varför?

-Tänk inte på det, hon gillar nämligen ALLA människor.