Stå på mig!

Jag vill alltså inte att ni ska stå på mig - sådana böjelser har jag inte (ännu.. hehe). Jag var hos min terapeut igår och det jag främst skulle ta med mig därifrån är att lita på mina egna känslor, att inte suga åt mig all feedback/kritik och ta det som sanningsenligt, att sålla i allt som händer runt omkring mig.

Skitlarvigt exempel men ändå; en kollega till mig kunde knappt prata för att han hade så torra läppar. Han hade varit i fjällen med sin fru och sina barn. Men att använda lypsyl var han för macho för... På lunchen är jag på apoteket och ser då en försvarets hudsalva tub för 17 kronor, så macho ett lypsyl kan bli tänker jag och köper detta och ger till min kollega.

När mitt ex för höra det här så blir det en stor grej men gud du är så naiv, nu kommer han tro att du är kär i honom osv. -Men herregud han är gift och har barn! -Det spelar ingen roll. -Jo för mig gör det det. Och dessutom är jag inte intresserad, jag ville bara vara snäll. Men hans ord sätter sig iallafall och gör börjar tvivla på mitt beteende. Jag kanske inte har koll på de sociala reglerna, jag vill inte att alla ska tro att jag går omkring och flörtar med allt och alla.

Att jag köpte blommor till en kvinnlig kollega dagarna efter har mitt ex däremot inte så mycket att säga om. Ska det vara så här? Jag vill kunna följa mina impulser utan att behöva tänka på hur folk kan uppfatta mitt beteende, det är ju det som gör mig till den jag är.